Änglahund
Det är väl typiskt! Bara för att jag hade tänkt ta en lååång sovmorgon idag, eftersom Yasmine sover hos mormor,så vaknar jag klockan sju o kan inte somna om=( Imorgon när Yasmine är hemma så kommer jag säkert vara skittrött på morgonen, typiskt. Men jag ska inte klaga för jag låg ändå o drog mig till nio;)
Jag kan iaf meddela alla oroliga att Freja är på bättringsvägen=)
Hon är fortfarande lite slö men hon är MYCKET piggare än i söndags. Hon blöder fortfarande, fast inte lika mycket som i början. Så länge hon verkar pigg o inte har feber ska det inte vara någon fara enligt veterinären.
Tack alla som har varit oroliga o frågat hur det är med Freja, det märks att hon är en omtyckt o älskad hund=) Av någon anledning tycks människor ha väldigt lätt att fästa sig vid henne. Även de som är hundrädda eller inte tycker så speciellt mycket om hundar i allmänhet brukar komma bra överrens med henne=) För mig är det ju självklart för hon är världens bästa, goaste, klokaste o trognaste hund. Jag älskar min Loke också men ingen hund kommer någonsin att kunna ligga mig lika varmt om hjärtat som Freja.
Vi har gått igenom det mesta tillsammans o vissa tider i mitt liv har hon varit det enda som har hållit hoppet uppe. Hon är min räddande ängel.
Jag o min dåvarnade pojkvän skaffade henne för ca sju år sen. Hon kom till oss från Nordnorge när hon var bara 5½ veckor gammal! Där blev vi ordentligt lurade o hade jag vetat att hon var så liten skulle jag inte ha tagit emot henne. Enligt de som födde upp henne skulle hon vara 7½ vecka när vi skulle få henne. Jag blev lite tveksam efter som de egentligen ska vara minst 8 veckor men jag tänkta att några dagar ska väl inte göra så stor skillnad.
När de kom hem till oss med henne så sa de att de hade räknat fel o att hon bara var 5½ veckor. Men vad gör man när hon står där i hallen o kollar på en med sina stora söta valpögon, det var bara att gilla läget. 300 kr betalade vi för henne o det var kostnaden för chipmärkningen.
Jättedåliga bilder för jag har knäppt från gamla kort men så här söt var hon när hon var liten.
När jag o pojkvännen gick skillda vägar var det självklart att hon skulle bo med mig. Det var riktigt jobbigt ibland när man var ensam med en liten valp o samtidigt skulle jobba men det löst sig, mycket tack vare Emma<3
Hon var en riktig gansterhund när hon var valp. Hon hoppade, bet, rymde, for runt som en galning o lyssnade bara när hon hade lust o hon kunde inte vara ensam hemma.
De flesta sa att det skulle aldrig bli nån hund av henne, så gick det minsan när man tog dem från mamman när de var så små.
Att få hundvakt var snudd på omöjligt (förutom Emma då). Jag brukade lyckas övertala pappa ibland men det var inte med någon större entusiasm han gjorde det=) Jag kan förstå att folk inte orkade med henne för hon var verkligen krävande o trodde att händer o armar var tuggleksaker. Men vi kämpade på o gick långa promenader o tränade, ofta flera timmar om dagen. Hon har alltid varit lättlärd det enda vi hade problem med var inkallning. Om hon hittade nåt som var intressantare så var hon plötsligt helt döv;)
Det var bara jag o Freja under en tid o hon var alltid med mig. Det mesta jag gjorde kretsade kring henne o hon var min lilla bebis. Sen när jag träffade Andreas så blev det en liten maktkamp mellan dem(kan fortfarande märkas av). Helt plötsligt skulle hon dela mig med någon annan. När jag var med barn var jag lite orolig hur det skulle gå men det var inga som helst problem, hon accepterade Yasmine även fast hon var lite fundersam vad det var vi hade släpat hem=) Då hade hon dessutom lugnat ner sig o blivit den supermysiga hund hon är idag. Knäpp på näsan till alla som sa att det aldrig skulle bli nåt av henne, bättre hund finns inte i denna värld.
Idag är Freja pappas "bästa vän i hela världen" ,som han brukar säga, o jag vet inte ur många gånger han har tjatat om att få köpa henne eller att hon ska få vara hos honom. Tycker det är riktigt kul att påminna honom om vad han tyckte om henne när hon var valp, fast det vill han inte riktigt kännas vid=)
Oj vad jag babblar på, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna underbara hund men nu får det räcka för idag.
Yasmine är på väg hem o jag sitter fortfarande i nattlinne=)
Jag kan iaf meddela alla oroliga att Freja är på bättringsvägen=)
Hon är fortfarande lite slö men hon är MYCKET piggare än i söndags. Hon blöder fortfarande, fast inte lika mycket som i början. Så länge hon verkar pigg o inte har feber ska det inte vara någon fara enligt veterinären.
Tack alla som har varit oroliga o frågat hur det är med Freja, det märks att hon är en omtyckt o älskad hund=) Av någon anledning tycks människor ha väldigt lätt att fästa sig vid henne. Även de som är hundrädda eller inte tycker så speciellt mycket om hundar i allmänhet brukar komma bra överrens med henne=) För mig är det ju självklart för hon är världens bästa, goaste, klokaste o trognaste hund. Jag älskar min Loke också men ingen hund kommer någonsin att kunna ligga mig lika varmt om hjärtat som Freja.
Vi har gått igenom det mesta tillsammans o vissa tider i mitt liv har hon varit det enda som har hållit hoppet uppe. Hon är min räddande ängel.
Jag o min dåvarnade pojkvän skaffade henne för ca sju år sen. Hon kom till oss från Nordnorge när hon var bara 5½ veckor gammal! Där blev vi ordentligt lurade o hade jag vetat att hon var så liten skulle jag inte ha tagit emot henne. Enligt de som födde upp henne skulle hon vara 7½ vecka när vi skulle få henne. Jag blev lite tveksam efter som de egentligen ska vara minst 8 veckor men jag tänkta att några dagar ska väl inte göra så stor skillnad.
När de kom hem till oss med henne så sa de att de hade räknat fel o att hon bara var 5½ veckor. Men vad gör man när hon står där i hallen o kollar på en med sina stora söta valpögon, det var bara att gilla läget. 300 kr betalade vi för henne o det var kostnaden för chipmärkningen.
Jättedåliga bilder för jag har knäppt från gamla kort men så här söt var hon när hon var liten.
När jag o pojkvännen gick skillda vägar var det självklart att hon skulle bo med mig. Det var riktigt jobbigt ibland när man var ensam med en liten valp o samtidigt skulle jobba men det löst sig, mycket tack vare Emma<3
Hon var en riktig gansterhund när hon var valp. Hon hoppade, bet, rymde, for runt som en galning o lyssnade bara när hon hade lust o hon kunde inte vara ensam hemma.
De flesta sa att det skulle aldrig bli nån hund av henne, så gick det minsan när man tog dem från mamman när de var så små.
Att få hundvakt var snudd på omöjligt (förutom Emma då). Jag brukade lyckas övertala pappa ibland men det var inte med någon större entusiasm han gjorde det=) Jag kan förstå att folk inte orkade med henne för hon var verkligen krävande o trodde att händer o armar var tuggleksaker. Men vi kämpade på o gick långa promenader o tränade, ofta flera timmar om dagen. Hon har alltid varit lättlärd det enda vi hade problem med var inkallning. Om hon hittade nåt som var intressantare så var hon plötsligt helt döv;)
Det var bara jag o Freja under en tid o hon var alltid med mig. Det mesta jag gjorde kretsade kring henne o hon var min lilla bebis. Sen när jag träffade Andreas så blev det en liten maktkamp mellan dem(kan fortfarande märkas av). Helt plötsligt skulle hon dela mig med någon annan. När jag var med barn var jag lite orolig hur det skulle gå men det var inga som helst problem, hon accepterade Yasmine även fast hon var lite fundersam vad det var vi hade släpat hem=) Då hade hon dessutom lugnat ner sig o blivit den supermysiga hund hon är idag. Knäpp på näsan till alla som sa att det aldrig skulle bli nåt av henne, bättre hund finns inte i denna värld.
Idag är Freja pappas "bästa vän i hela världen" ,som han brukar säga, o jag vet inte ur många gånger han har tjatat om att få köpa henne eller att hon ska få vara hos honom. Tycker det är riktigt kul att påminna honom om vad han tyckte om henne när hon var valp, fast det vill han inte riktigt kännas vid=)
Oj vad jag babblar på, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna underbara hund men nu får det räcka för idag.
Yasmine är på väg hem o jag sitter fortfarande i nattlinne=)
