Publicerad 2013-10-13 20:50:05 i Allmänt,
Läste precis en statusuppdatering på fb om att man i varje situation i livet har två val, att se det positiva eller att se det negativa. Den stämde så bra in på hur jag på sista tiden försöker att tänka. Jag har fortfarande långt kvar men är iaf på väg. Jag har tänkt igenom vad olika människor i min närhet ger mig, är det positiva eller negativa upplevelser? Får de mig att må bra eller dåligt och vilket budskap sänder jag ut till andra?Jag kan bara ändra mig själv. Istället för att falla för frestelsen att behandla andra som de behandlar mig så försöker jag istället att behandla dem så som jag vill bli behandlad. Inte alltid det lättaste och inte heller alltid jag lyckas med det men jag försöker. Jag har ett enormt behov av att säga som jag tycker, speciellt när jag tycker att något är fel. Får jag inte ur mig det känns det som jag ska explodera och jag känner mig falsk men ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och tänka efter om det verkligen gör någon nytta eller om det bara gör mer skada.Jag har märkt stor skillnad i vår familj sen jag började tänk mer på vad/hur jag gör/säger saker. Nu låter det som värsta klyschan men vi har aldrig varit så harmoniska och lyckliga som vi varit det sista halvåret.Genom att ändra sig själv kan man också ändra andra.Jag har släppt mycket på mitt kontrollbehov och litar på att andra kan göra saker minst lika bra som jag skulle gjort. Jag behöver inte dubbelkolla att saker är gjorda på "rätt" sätt. Varför skulle mitt sätt vara det enda rätta?Jag berättar när jag känner att nått är fel eller för jobbigt istället för att irritera mig på det under en längre tid för att tillslut exploder av ilska. Tar man det på en gång och kan prata om det lugnt och sansat så kan man lösa problemet istället för att stå och skrika på varandra och bara göra allt värre.Som sagt så är det en pågående process men jag är iaf en bit på väg och jag har aldrig kännt mig så lycklig och tillfreds med livet som nu.
